header

Historia

Storstockholms Lokaltrafik (förkortat  SL)

Bolaget registrerades i bolagsregistret år 1916 med namnet Stockholms Spårvägar AB. Från och med den 1 januari 1967 heter bolaget AB Storstockholms Lokaltrafik.

Kuriosa: SL driver även Stockholms Spårvägsmuseum på Södermalm samt Industritekniska Gymnasiet även det på Södermalm.

Hörjelöverenskommelsen innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle tillhöra ett enda länsbolag efter att tidigare ha drivits av SJ och en del andra privata och kommunala bolag.

SL-modellen kom att bli förlaga för länstrafikbolag i andra län, men där kom de ofta att hälftenägas av landstinget och kommunerna.

Vid starten utgjordes SL av AB Stockholms Spårvägar (SS), som fr o m. den 1 januari 1967 namnändrades till AB Storstockholms Lokaltrafik. Ansvaret för lokal persontrafik på järnväg inom Stockholms län övertogs den 1 januari 1967 också av SL. Trafiken utfördes fortsatt av Statens Järnvägar på uppdrag åt SL. Även övrig trafik utanför det ursprungliga SS drevs tills vidare på entreprenad. Den första trafik som helt kom att införlivas med SL och köras i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen, Nacka som 1968 ersattes med en förlängning av en befintlig busslinje. 1969 övertogs SJ:s tre billinjegrupper; Solna, Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby (500-linjerna), Danderyd och Täby (600-linjerna) och Huddinge, Södertälje, Nykvarn, Botkyrka och Salem (700-linjerna). Övertagande av trafiken skedde successivt och genomfördes på olika sätt på grund av juridiska förhållanden. I vissa fall övertogs hela företag, vilka ibland under några år drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall övertogs trafiken direkt.

Siktet var inställt på att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och egen personal. Undantaget utgjordes av pendeltågstrafiken. Vid den här tiden var SJ spårinnehavare och hade ensamrätt till trafiken. Därför var SJ självskriven som entreprenör vad gäller den trafiken.

I början av 1970-talet hade SL i olika former övertagit alla de tidigare trafikföretagen i Stockholms län. SJ, som drivit trafiken på Roslagsbanan på entreprenad åt SL, aviserade att man hade för avsikt att lägga ned banan. Landstinget köpte 1 maj 1972 Roslagsbanan söder om Rimbo med infrastruktur, fordon etc. från SJ. För driften av banan bildades ett särskilt dotterbolag till SL, Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan, RB.

I slutet av 1980-talet, efter det att Leif Axén tillträtt som vd, ändrades bolagets inriktning. Det var inte längre självklart att trafiken skulle bedrivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna samt förvaltningen av infrastrukturen ombildades då till dotterbolag som SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB. De två sistnämnda slogs senare samman till SL Infrateknik AB.

Moderbolaget SL skulle hädanefter fungera som beställare, med uppgift att ”göra rätt saker”, främst att upphandla trafik. Dotterbolagen skulle ”göra saker rätt” vilket innebar att utföra trafiken. Med start i december 1998 såldes de trafikdrivande dotterbolagen helt eller delvis till utomstående aktörer.

1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av trafik, varvid Swebus tog över några trafikområden. Därefter skedde upphandlingar så gott som årligen.

1995 med verkan från 2000 köpte SL delvis ut sig ur det avtal man hade med staten om pendeltågstrafiken. Detta påverkade dock inte SL:s betalningsansvar fram till 2011 för de investeringar staten gjort i järnvägsanläggningar och tåg i Stockholms län sedan mitten av 1950-talet. En mindre del av dessa pengar avser investeringar i själva tågen. Själva trafiken utförs numera av upphandlad entreprenör f n det av SJ ägda Stockholmståg. År 2000 byggs även DLC, Driftledningscentralen, upp för att på så sätt få en gemensam hantering av fel i infrastrukturen och kritiska system.

Verkställande direktörer

* Helge Berglund, 1967-1972 (sedan 1965 VD för AB Stockholms Spårvägar)

* Ingemar Bäckström, 1973-1988

* Leif Axén, 1988-1998

* Kjell Nilsson, 1998-2000

* Gunnar Schön, 2000-2003

* Ingemar Ziegler, 2003 (tillförordnad)

* Lennart Jangälv, 2003-14 december 2006

* Lars Nordstrand, 14 december 2006 (tillförordnad)

* Ingemar Ziegler, 1 januari 2007 – 30 september 2009

* Göran Gunnarsson, 1 oktober 2009 – 23 februari 2010(tillförordnad)

* Göran Gunnarsson, 23 februari 2010

Trafik

SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltåg på Roslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnar på Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta och Bålsta.

SL:s koldioxidutsläpp uppgår till ca 150 000 ton per år och kommer i huvudsak från dieselbussar.

SL har biljettintäkter på 4,04 miljarder och kostnader på 8,6 miljarder kronor (varav spår, anläggningar och tåg 3,4 miljarder kronor, resten drift och administration) (2006). Skillnaden täcks av bidrag från länet.